Är så trött på detta varje jäkla natt nu,när ska jag få sova?
Och den stora frågan är när sjutton ska jag få tid och ork att försöka bryta detta jäkla mönster med barnens sömn?? Andreas är ju aldrig hemma och han vaknar inte på natten!
Det kommer ju inte bli lättare med en bebis som snart kommer att behöva bara mig. Det jag tycker är jobbigast är att barnen väcker varandra, vaknar den ena så vaknar snart den andra eller tredje! Jag blir super stressad då jag vill att Jonathan ska kunna få sova ostört när han ska till skolan. Efter ett tag fick jag nog och reste mig ur sängen och gick ner. Det dröjde inte många minuter innan hela familjen satt i soffan. Varför kan ingen sova och låta mig vara?